Lässnacks - bokblogg för ungdomar

Senaste inläggen

Av Kompanjonerna - 6 mars 2014 21:24

Tjena!

  Nu är deckaren utläst. Prisa vem som nu än känner sig träffad. 

Minnets labyrint av Elizabeth George. 
Det var en labyrint av 600 sidors babbel och 100 sidors handling. 
 
 Eugunie Davis hittas överkörd på gatan. Det ser ut som en klassisk smitningsolycka, tills man upptäcker att hon har blivit överkörd två gånger och blivit bortsläpat från den platsen. Ett uppenbart mord. 
Poliserna Lynley, Havers och Nkata sätts på fallet. Det leder dom tillbaka till ett barnamord för 20 år sedan, vilket leder till att hela ms. Davis bekantskap från den tiden blir misstänkta för "olyckan". 
I form av en dagbok till sin psykolog, får vi även följa hennes son, violin virtuosen Gideon Davis. Han totall glömde bort hur man spelade på scen och sedan dess har han inte ens kunnat lyfta upp sin fiol. För att minnas hur man spelar, försöker han uppliva vad som egentligen hände i hans förflutna. Genom hans dagbok och polisernas utredning, benas morden -som blir fler och fler- upp. 
    
 
 Jag skämtade inte när jag sa att det är 600 sidors babbel och 100 sidors handling. Jo, såklart försökte jag uppehålla min imagie med torra skämt i min inledning, men här är jag fullkomligt seriös. Om vi kunde lägga ihop alla onödiga beskrivningar, långa inre monologer som leder till ingenting, och allmänt tråkiga dialoger, så skulle det täcka runt 600 sidor. Boken skulle enkelt ha kortats ned till runt 300 sidor och även då skulle man kunna rulla runt i ett hav av adjektiv. Karaktärerna är något av en upprepning av varandra, vilket blir tydligast i att relationen med Lynley och Havers som varandras motsatser, upprepas mellan Gideon och hans amerikanska väninna Libby. Libby är dock den enda karaktären med någon form av personlighet över huvud taget, även om hennes personliga huvudintrig behandlas så otroligt klantigt av författaren att jag vill slå till en vägg. 
Gideon för övrigt. Han ska föreställa någon form av musikaliskt underbarn, och i dagboken för vi läsa om hur hans barndom bestod av 87% övande. Däremot, har inte författaren nämnt en enda teori lektion. Inte en enda. Jag, som pluggar musik, kan säga att teori är vad som genomsyrar precis allt som man lär sig, och jag såg inte honom lära sig om kvintcirkeln. 
 Poliserna var onödigt oförskämda. Karaktärerna var onödigt många. Författaren hade även en tendens att beskriva sina svarta karaktärers hudfärg flera gånger. Lesbiska karaktärer introduceras tillsammans med en slogan som säger "lesbiska par kan inte uppfostra en son". 
Slutsats: Boken är onödig.
Dock var det någon med George som ändå inte fick mig att byta bok. Jag funderar på att läsa hennes kortare verk (med bättre recensioner) för att se om det här var en tabbe från hennes sida, eller om hon verkligen inte är den bästa av författare. 
På grund av att den här lästes i skolan, så slog jag ihjäl en lektion med att läsa fakta om boken (och författaren), och tydligen har hon redan skrivit en bok där handlingen till stora delar baseras på en psykos, som ger undanträngda minnen, som behövs för att lösa en mordutredning. * Förhoppningsvis är inte den baserad på avundsjuka inom familjen som den här. Vad är det med deckare och avundsjuka? "Jag gillar inte att du har det bättre än mig, därför tänker jag insätta min kniv i din mage". 
2 av 10 för att det var något som var bra med spektaklet. Kanske för att man inte hann bli uttråkad på personen man läste, innan hon bytte perspektiv. 
*Boken heter Pappas lilla flicka. 
Adjö,
Fantasy. 
ANNONS
Av Kompanjonerna - 23 februari 2014 16:27

Jag letade genast upp Boy proof efter att ha sett den här, och så här långt har jag inget att klaga på. Mestadels för att jag har läst 8 sidor så här långt.

Adjö,

Fantasy. 

ANNONS
Av Kompanjonerna - 16 februari 2014 12:59

Whoups.

Jag kan skylla på att just nu jobbar vi med deckare i skolan. Vi måste läsa en. Skriva en recension. 

Jag ogillar deckare. 

Nåja. 

Magic har säkert också en bra ursäkt. 

Adjö,

Fantasy. 

P.S Varför har vi fyra stycken olika traffik källor från folk som har googlat siden, sammet, trasa, lump. Varenda dag. Varenda dag kommer det någon från google och letar efter siden, sammet, trasa, lump. Vad vill du oss. Varför kommer ni varje dag. Det har bokstavligen gått år. Varför.

Siden sammet trasa lump.

Siden sammet trAsaA luMP. 

s͟i͝d̨en̷ ͡śamm͠e͏t ͏t͘r̵asa͟ lúm̢p̛

 

S͙͕̱̹͚̺̝̬̻͇͕̺̫̆̏̂ͮ̄̄̂̓͢͡͡Ĩ̴̼̤̭̝͖̫ͩͪ̀͠ͅD̯̦͍̟̲̪̦̼̗̘̣̺̤̿̄͐ͩ̎͑̑̎̕͠É̛̈ͥͩͣ̄ͯͯͥ̾ͨ̓ͤ̑͗͐͒̚͠҉̺̭̠̺̫̠͕Ņ̴̨̞͔̥̙̖̤͓͖͍̯̫̭̍̌̓̔ͧͦ͠ ̶̰̫̩͙̩̪̞̲͚ͪ͛̓̍̽̐̒̂̐͋͑̂͒̍̽̀͘ͅS͐̆̐ͣ̃̑ͦ̂͗̈́̊͊͘͢҉̤̼̣̬̖̱͍̟̠̲͔̤Ą̶̷̛̗̤͓̬̫͉̞̳̹̺̹̞̺̖͊̎̈͑̔͐̌͌̂͛̀̽̚̚͢M̶̡͓̙͍̲͉̺̘̖͇̩̹̱͈̰̖͚ͣͧͮ͐ͣ̐ͣͥͣͧ͒̈̚M̈͐̉͛͐̃ͪ͂̒̓͊̊͏̴̢̳̪̩̦̭̺̜̜̲͇̫͟͜E͑̀ͥ̃̅̂ͤͤ̈́́̃ͩ̋̊ͩ҉̸̸̢̞̹͔̖͉͕̀Tͭ̏ͭ̾ͬ̀͏̶̧̘̙͈̠̹̭̺̲͙̞̟͖̫̘̹̦̻͘ ̷̢̹̳͍̩̤̯͖̮̮̖͍̲̖ͣ͋̇̋ͦ͑͊̂͌̀ͅTͧ̔͑̃̒ͭ͋̏ͩ́ͤ͑ͥ̐̃̾͝҉̢͎̖̜͝Ř̴̹̝̭̪̠̪̳̖̥͙̹͍̋̅̾͗̒̈́̓̂ͧ̈̿ͧ̈́͋͜͜͞ͅA̢̧̡̗̩̱̻̩̰̭̽ͫͨ͐̌͛̑̕͜Ş̴̐͐̒̈ͥ̆͒ͭ̄̋́͡҉͚̻̣̙̮̲̣̪̼͚̦̯͙̼̩̤͍A̧̔̔̍ͦ͂̂ͫ͛̌ͫ̾̓̎ͧͯ̃͏̸̟͇͎̟̘͎̮̲͚̗ ̶̶̞̫͖̦͇͉͇̤̮̫͈̰̊̍̀̾ͣ̿͗̏̄ͮ̌̔̿̊̅̀̚̚L̵̸̨̳͖̣̩͖̰͇̞̯͕̇̍́̽͘͜ͅͅU̡̼̲̘̩̻̫̭̮͉̟̺͍̪̫̘̞ͯ͗ͦ̓ͮͨ͘Mͯ̾̾̓ͧ̋ͧ҉͕̮̘͓͔̩̞̱̝̹̩̭ͅP̸̛͙̜̮͈̙̤̻̦̥ͥ̉́͋̀͠ͅ

 

 

 

Av Kompanjonerna - 11 januari 2014 16:15

Tjena!
En serie som jag gillade mycket när jag var yngre var Vampire Academy. Nu när jag skummar igenom böckerna märker jag att de är väldigt cheesy skrivna (kan bero på översättningen också), och diverse karaktärer är överdrivna and just no.

Huvudpersonen Rose är fortfarande en totall badass dock. 

Trailer för filmen, som kommer ut den 14 februari: 

Adjö,

Fantasy. 

Av Kompanjonerna - 10 januari 2014 16:30

Tjena!
Så.

Såklart ska boken filmatiseras. 

Och såklart har jag hittat trailern för er, varsågoda:

*VARNING*
Innehåller lite väl många spoilers för min smak. 

Såklart planerar jag att se den, eftersom när jag läste boken kunde jag inte sluta tänka på att den skulle se så bra ut på duk.

Adjö,

Fantasy. 

Av Kompanjonerna - 9 januari 2014 18:00

  Tjena!

Världen har varit i krig, och alla har åsikter om varför det hände från första början. För att folk ljög? Var själviska? Fega? Korkade? Arga?  

Efter kriget delas folket upp i fem falanger, för på de viset tror de att ett nytt krig kan undvikas. 

Det är det som lägger grunden till Divergent, en dystopi skriven av Veronica Roth. 


 Beatrice är en medlem av den osjälviska falangen. Hon bor tillsammans med sin mor, sin far och sin bror. Hon har alltid haft svårt för att leva på just det osjälviska sätt som förväntas av henne i hennes falang.

Hon har en chans att byta.

När tonåringarna fyller 16, är det dags för dem att själva välja den falang som de vill tillhöra för resten av livet. Innan dess får de gå igenom ett test, som avgör var de passar in bäst. Bland de osjäviska, de fridfulla, de ärliga, de tappra eller de lärda. 

 Beatrice resultat blir dock oväntat. 

Hon är Divergent, alltså att hon inte passar in i någon direkt falang över huvudtaget. 

Hon beslutar sig ändå för att ta risken att lämna säkerheten i sin egen falang, och gå med bland de tappra. 

Betyg:           

Den var inte bra, och inte heller var den dåligt. Jag blir varken konfunderad eller imponerad av protoganisten, inte heller bryr jag mig inte om vad som händer med henne. Det kan dock bero på min cyniska personlighet och inte på karaktären. Jag gillar Roths sätt att få det att verka som en utopi, och sedan bryta ned den så mycket att den blir mer och mer dystopisk desto längre man läser. Man förstår varför folket har blivit så grundlurat. 

Jag ogillade sättet hon formulerade sig ibland, även om det var fullkomligt läsbart de flesta gånger. Det tror jag mest beror på översättningen dock.

Overall, så skulle jag definitivt rekomendera den för dig som gillade Hungerspels triologin, eftersom de liknar varandra i genren. 

Adjö,

Fantasy.

P.S Det är en serie, så om du gillar den finns det mer att läsa. 





Av Kompanjonerna - 8 januari 2014 20:47

Tjena! 

En bok som jag försökte läsa men aldrig riktigt kom igen är Hundraåringen etc etc skriven av Jonas Jonasson (seriöst). Boken handlar om en överdrivet gammalt man med ett överdrivet händelserikt liv, som har hamnat på ålderdomshemmet. Han blir uttråkad, och sticker därifrån. 

Filmen går just nu på bio. Jag har sett den, fann den hyfsat underhållande, men i längden blev jag en aning uttråkad. Vilket var precis som hände med boken. 

Så, här är trailern för Hundraå... Ni vet vad den heter. 

Adjö,

Fantasy. 

Av Kompanjonerna - 4 januari 2014 19:57

Tjena!


"Hej, jag heter Fantasy, och jag var ett Twilight fan."
"Hej Fantasy!" 


Ugh. En mörk period i mitt liv (alltså i ungefär 5 månader mellan 11 och 12 års ålder) tyckte jag att Twilight var helt okej. Jag hade inte direkt tänkt på vad jag hade läst. So yeah. Där i mellan hann jag dock skriva en recension. En av de första vi skrev, så det är inget direkt mästerverk. 


I am so ashamed of this omg i hate me no go away 


Jag är stark som inte raderar det här. 


Så låt mig nu berätta för er vad jag nu tycker om twilight. 


 

För er som har lyckats med att undvika Twilight serien (God bless your innocent souls), så handlar den om Bella Swan, som flyttar till regniga Forks i norra Washington till sin far. Tidagare bodde hon med sin mamma i Phoenix, men hennes pojkvän är baseboll spelare och vill resa runt en del. För att inte vara en belastning flyttar Bella till Forks.

Där hon vantrivs.

Tills hon lägger ögonen på en attraktiv pojke, med bronsfärgat hår och blek hy. Det är något mystiskt över honom, något som får henne ur balans.

Något så ohört farligt.

Men hon har fallit så hårt för honom, att den faran inte betyder något för henne.


Betyg:    


Jag vill att du tar en shot för varje gång hon använder fler än två adjektiv på raken. Oh wait, du skulle dö innan första kapitlet var över (don't drink and read kids). 

Bella är den största Mary Sue jag har stött på, efter Zoey från House of night.  

Edward is a creep.

1. Han tittar på henne när hon sover.

2.Han är mycket väl medveten om att han kan döda henne av misstag närsomhelst, men who cares.

3. Han styr totallt över hennes liv.

Men som twihards säger:

IT'S TRUE LUV.


 Att Bellas liv cirkulerar så mycket kring Edwards är också ett väldigt dysfunktionellt tema som Meyer överanvänder i "boken". Enligt den här, så kan vi se att deras relation kan räknas som "abusive", på fler än 15 sätt. 

Ingen bra bok.

Jag var elva när jag läste den här, jag hade ingen aning om vad det var så konstigt med deras relation. Jag lärde mig väldigt mycket om ämnet när jag blev äldre, och kunde märka att temat fanns i boken, utan att någon annan verkade märka.

Meyer märkte inte. Hon fann det som en fullkomligt normal relation. 

Så inte bara är den förskräckligt skriven, den säger även att sann kärlek är när du är rädd. Riskerar att dö. Att din partner bestämmer över varje rörelse du gör. 

No. 

Adjö,
Fantasy.

P.S 

Lite om oss...


Tjena kära bokälskare!
Vi är två ungdomar på 15 år som fullkomligt älskar att läsa och skriva! :) Det var därför vi startade den här bloggen för 2 år sedan.

Sök i bloggen

Fråga eller tipsa oss här!!!

21 besvarade frågor

Omröstning

Skulle ni vilja att vi anordnade någon form av tävling här på bloggen, med olika priser och så?
 Ja, skulle vara skitkul! :D
 Nää, tävlingar är inte riktigt min grej...
 Vet inte, spelar faktiskt ingen roll om jag ska vara ärlig...

Nu läser vi:

Magic:    

Titel: Mitt klimatkatastrofala liv - Carbon Diaries 2015

Författare: Saci Lloyd

 

Fantasy:

Titel: Divergent

Författare: Veronica Roth 

Vill du kontakta oss?

 

Något boktips? Skriv här!

Kategorier

Följ bloggen

Följ Lässnacks - bokblogg för ungdomar med Blogkeen
Följ Lässnacks - bokblogg för ungdomar med Bloglovin'

Arkiv

Senaste inläggen

Andra bokbloggar

Lite tips för skrivandet...

RSS

Bloggpunkten.se Besökstoppen
http://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1965887/images/2010/4_vit_1204386768_17182975_90194523.jpg

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se